Jesper Bengtson
EU tvingar fram ett tätt nät av snabbladdare längs de stora motorvägarna, och senaste rapporten visar att det faktiskt fungerar.
Att köra elbil från Sverige ner till Medelhavet ska inte längre kräva egen ruttplanering på Excel-nivå. EU-förordningen AFIR kräver att snabbladdare för elbilar placeras med högst 60 kilometers mellanrum längs det viktigaste motorvägsnätet i unionen, och en färsk analys visar att bara ett enda medlemsland ännu inte hänger med.
Målet är att få bort räckviddsoron, det vill säga tvivlet på om batteriet räcker fram till nästa laddstopp, som fortfarande är ett av de tyngsta argumenten mot elbil för många svenska bilköpare.
Så ser regeln ut i praktiken
AFIR, formellt förordning 2023/1804, trädde i kraft den 13 april 2024 och gäller det så kallade TEN-T-nätet, unionens stomnät av motorvägar och stora landsvägar. Kraven är utformade i två spår: ett för personbilar och ett för lastbilar och bussar.
För personbilar ska det längs det centrala TEN-T-nätet finnas en snabbladdningsstation med minst 150 kW i vardera körriktningen var 60:e kilometer. Varje station ska dessutom ha en samlad effekt på minst 400 kW, en tröskel som skruvas upp till 600 kW senare under årtiondet.
Tunga fordon får ett glesare men kraftfullare nät. Laddstationer med minst 350 kW ska placeras var 60:e kilometer på stomnätet och var 100:e kilometer på det övergripande nätet, med full täckning senast år 2030.
Även vätgas är med i paketet. Tankstationer för vätgas ska finnas var 200:e kilometer längs stomnätet senast 2030, och minst en station ska finnas i varje större stadsknutpunkt.
Bara ett land halkar efter
En ny analys från Transport & Environment, publicerad den 20 juli 2026, visar att laddutbyggnaden i EU går snabbare än försäljningen av elbilar. Malta är det enda medlemsland som ännu inte klarar AFIR:s krav på minst 1,3 kW publik laddeffekt per registrerad elbil, medan unionen som helhet ligger 180 procent över minimigränsen.
På det centrala TEN-T-nätet hade 79 procent av sträckorna nått målet om ultrasnabbladdare var 60:e kilometer i juni 2026. Västra Europa passerar 99 procent, medan luckorna framför allt finns i Spanien och delar av Central- och Östeuropa.
”Idag har elbilsförare inte långt till en publik laddare. Laddmålen fungerar som avsett och har möjliggjort en enorm tillväxt på elbilsmarknaden”, säger Lucien Mathieu, chef för bilfrågor på Transport & Environment, i ett uttalande som återges av electrive.com.
Analysen pekar också ut att bara ett sjuttiotal nya, strategiskt placerade stationer skulle räcka för att lyfta EU:s efterlevnad till 90 procent på stomnätet.
Sverige ligger bra till, men inte i mål
Regeringen lämnade i april 2026 in Sveriges handlingsprogram enligt AFIR till EU-kommissionen. Enligt pressmeddelandet uppfyller Sverige i princip kraven på publika snabbladdningsstationer för personbilar och ligger enligt regeringen ”långt framme” när det gäller tunga fordon.
”Det är positivt att Sverige ligger bra till. Sverige har byggt upp en stark grund för fortsatt elektrifiering av transportsektorn”, säger infrastruktur- och bostadsminister Andreas Carlson i pressmeddelandet.
För den som planerar sommarsemestern i bil betyder det i praktiken att sträckan Sverige–Tyskland–Alperna är fullt körbar utan avancerade ruttverktyg, medan bilister som ska längre söderut, särskilt via Spanien eller genom östra Europa, fortfarande gör klokt i att kolla laddkartan innan de lämnar hemmet.
Elbilsförsäljningen i Sverige har ökat kraftigt, och räckviddsoron har länge stått som ett av de tyngsta hindren för fler köpare. Med ett laddband som gradvis knyts ihop från Kiruna till Kreta blir det argumentet allt svårare att hålla i.
