Emil Martesen
Från 1 januari 2027 ska nya laddboxar i EU klara dubbelriktad laddning, men varken elbilarna, standarderna eller elnätet är redo.
Bakom kravet ligger en delegerad EU-förordning, publicerad i EU:s officiella tidning den 18 juni 2025, som pekar ut kommunikationsstandarden EN ISO 15118-20:2022 som obligatorisk för både publika och privata AC-laddare som installeras eller renoveras efter årsskiftet. På pappret innebär det att villaägaren ska kunna använda elbilen som ett hembatteri och sälja tillbaka ström till nätet.
I praktiken är flera av de standarder som ska göra funktionen verklig ännu inte klara, och en officiell översättning har dessutom förvirrat både branschen och konsumenterna om vilka som egentligen omfattas.
Ett översättningsfel har splittrat branschen
Den tyska versionen av Delegerad förordning (EU) 2025/656 gav intryck av att kravet på dubbelriktad kommunikation bara gällde lätta och tunga nyttofordon. Enligt en återkoppling från EU-kommissionen är det ett översättningsfel: kravet omfattar även laddare för personbilar och privata wallboxar.
Andreas Varesi, medgrundare av det tyska Bundesverband Neue Mobilität, konstaterar att månader av diskussion har byggt på fel underlag: ”Många diskussioner de senaste månaderna bygger på missvisande eller felaktiga formuleringar.”
Förbundets ordförande Anja Quast går längre och kräver ”tydliga, konsekventa och tekniskt genomförbara regler” innan installatörer och tillverkare planerar utrullningen. I dag är det ingen som med säkerhet kan säga vilka laddboxar på marknaden som klarar 2027 års krav på riktig dubbelriktad laddning.
Kommunikationsstandard är inte samma som strömflöde
Att en laddbox stödjer EN ISO 15118-20:2022 innebär inte automatiskt att den kan skicka ström tillbaka till nätet. Standarden reglerar hur bilen och laddaren pratar med varandra, inte själva energiflödet. För att ström faktiskt ska kunna matas ut från bilen till elnätet krävs i Tyskland även att gränssnittsreglerna i VDE-AR-N 4105 uppfylls, och i Sverige gäller motsvarande anslutningsvillkor från nätägaren.
Ovanpå det saknas fortfarande viktiga tekniska bitar. Ett tillägg (Amendment 1) till ISO 15118-20, som gör att laddaren kan tala om lokala nätregler för reaktiv effekt och frekvensstabilitet för bilen, publicerades först i juli 2026 och ingår inte i den version EU-förordningen pekar ut. Den nya utgåvan av EN 61851-1, som täcker själva laddgränssnittet, är ännu inte publicerad.
Bilbranschen väntar hellre än satsar
Kravet gäller laddinfrastrukturen, inte bilarna, och det är en del av problemet. På Schmidts Blog beskriver Jörn Schmidt hur biltillverkarna redan i dag drar ned på dyra ombordladdare, 22 kW-varianter har i praktiken försvunnit ur basmodellerna, och drar samma slutsats för den ännu dyrare tvåvägsladdaren: ingen större tillverkare väntas leverera serieproduktion med fungerande AC-baserad V2G före 2028, och massmarknad ligger snarast bortom 2030.
Alternativet, DC-baserad V2G där omriktaren sitter i en dyrare vägg- eller markplacerad laddstation, fungerar redan i pilotprojekt men flyttar kostnaden från bilen till installationen.
Så påverkar det svenska villaägare
För svenska elbils- och villaägare betyder EU-kravet att laddboxen som installeras från årsskiftet ska vara förberedd på tvåvägsflöde i kommunikationslagret, men att den verkliga funktionen kan dröja i flera år efter köpet.
Ett pilotprojekt i Hudiksvall som Vattenfall och Tibber drivit tillsammans har visat att deltagarna kunde sänka sina elräkningar med 26 procent när elbilen matade tillbaka ström i pristopparna. Men urvalet av bilar som klarar dubbelriktad laddning är fortfarande smalt, och plattformar som Tibbers Grid Rewards väntar själva på att laddboxstillverkarna får tydliga tekniska specar att arbeta mot.
Samtidigt införs nya effekttariffer i hela Sverige senast 1 januari 2027, vilket i teorin gör V2G mer lönsamt för villaägare som kan kapa toppar. Kombinationen är slående: EU tvingar in tekniken i infrastrukturen samma år som det svenska prissystemet börjar belöna den, men bilarna och standarderna hinner sannolikt inte med.
Rekommendationen från branschen är att inte betala överpris i dag för en funktion som ligger flera år bort. Anja Quast pekar på att beslut som fattas nu formar den infrastruktur konsumenterna ska leva med långt in på 2030-talet, och just därför är osäkerheten så kostsam.
