Jesper Bengtson
Norge borrar vidare efter olja och gas i Arktis oavsett vad Bryssel tycker.
Beskedet kom från energiminister Terje Aasland dagen då världens största petroleumkonferens öppnade i Stavanger, och det innebär att Oslo formellt lägger av sig rollen som Europas gröna reservkraftverk.
I en Reuters-intervju publicerad måndagen den 24 augusti 2026 sade Aasland att Norge kommer att fortsätta utveckla olje- och gastillgångarna i Barents hav även om EU står fast vid sitt moratorium mot ny arktisk fossil utvinning. Ministern kallade tanken på Norge som Europas ”gröna batteri” för ”en felaktig idé” och sade rakt ut att det blir upp till EU att avgöra om unionen vill köpa energin.
Beskedet faller mitt i den norska energikonferensen ONS 2026, som enligt arrangören pågår 24 till 27 augusti i Stavanger och samlar politiker och industrichefer från hela världen.
Norge levererar nästan var tredje kubikmeter gas till EU
Norge har efter Rysslands invasion av Ukraina 2022 blivit Europas största gasleverantör. Landet står för runt 30 procent av gasförbrukningen i både EU och Storbritannien, och oljeproduktionen låg förra året på den högsta nivån sedan 2009. Aaslands argument är att Barents hav måste öppnas upp för att den nivån ska kunna hållas efter 2030, då de officiella prognoserna visar en kraftig nedgång utan nya fyndigheter.
För att förlänga produktionsplatån har regeringen redan tagit två stora beslut i år. I maj lanserades licensrundan APA 2026, där 70 nya block läggs ut för prospektering med ansökningsfrist den 1 september och tilldelning tidigt 2027. Enligt en genomgång från branschanalytiker ligger 38 av de 70 blocken i Barents hav, medan tio ligger i Norska havet och 22 i Nordsjön.
Ungefär samtidigt gav myndigheterna klartecken till att starta om tre gamla gasfält i Nordsjön. West Ekofisk, Albuskjell och Tommeliten Gamma stängdes 1998 och ska nu återupptas av ConocoPhillips Skandinavia från 2028 med utvinningsbara resurser på 90 till 120 miljoner fat oljeekvivalenter.
EU:s moratorium från 2021 möter norsk motvind
EU införde sitt förbud mot nya olje- och gasprojekt norr om polcirkeln 2021, som en del av unionens klimatåtaganden. Bryssel arbetar just nu på en ny arktisk strategi som ska läggas fram i september, och norska regeringen har lagt in en högväxel i lobbyingen: elva norska statsråd har besökt EU-institutionerna i år för att bland annat pressa på om arktisk energi.
I samma sammanhang har utrikesminister Espen Barth Eide sagt att det inte finns några klimatargument för att behandla olja och gas från norr och söder om en viss breddgrad olika. Norge, som har nästan två tredjedelar av sina petroleumresurser i Arktis, argumenterar för att fortsatt utvinning är nödvändig för Europas energisäkerhet efter att den ryska gasen försvann.
Motståndet är dock organiserat. Klimatgrupper, akademiker och en rad kapitalförvaltare har uppmanat kommissionen att behålla och förstärka moratoriet, med hänvisning till att Arktis värms upp tre till fyra gånger snabbare än det globala genomsnittet och att oljespill i regionen är närmast omöjliga att sanera.
Norge vill inte längre stå för Europas prischock
Bakom Aaslands linje ligger en politisk vridning som pågått i flera år. Norge har på senare tid vägrat bygga fler kraftkablar till kontinenten sedan de befintliga interkonnektorerna kopplat de norska elpriserna till det volatila europeiska systemet. Landet har blockerat nya kabelprojekt fram till 2029 och infört ett fast hushållspris för att skydda konsumenterna från de rekordnivåer som drabbade Sydnorge under vintrarna efter energikrisen.
Följden är en tydlig svängning i norsk energipolitik: mindre grön reservkraft åt Europa, mer fossil export. För Sveriges del är det en signal med bäring på både elpriser och klimatpolitik, eftersom Norge samtidigt är landets närmaste elmarknadsgranne och en central pusselbit i Nordens elhandel.
Klimatavvägningen kompliceras ytterligare av att Internationella energiorganet, som normalt driver på för snabbare avveckling av fossil produktion, uppmanat EU att ompröva sitt arktiska motstånd med argumentet att den globala energisäkerheten kräver nya källor. Det ger Oslo politisk luft att fortsätta borra, samtidigt som Bryssel ska försöka få ihop en ny arktisk strategi som håller ihop klimatmål och energiförsörjning.
