Emil Martesen
Europas plan att sätta nästan 30 miljoner nya elbilar på vägarna vilar på asiatiska batterifabriker.
Bakom uppgiften står en färsk mognadsanalys från konsultbolaget Deloitte, som varnar för att europeiska tillverkare kan förlora upp till 150 miljarder euro i värdeskapande fram till 2030 om beroendet inte bryts.
Studien, publicerad i början av augusti, konstaterar att kontinenten behöver närmare 2 000 gigawattimmar batterikapacitet inom fyra år för att bygga de elbilar som är planerade. Europa står i dag för 13 procent av världens cellfabrikskapacitet, men 98 procent av den kapaciteten kontrolleras av asiatiska tillverkare som CATL, LG Energy Solution och Samsung SDI.
Enbart under 2025 tillverkades 77 procent av alla battericeller till elbilar i Asien, en uppgång från 70 procent året innan.
Miljardvinsterna hamnar i Asien
Enligt Deloittes räkneexempel kan europeiska batteriföretag gå miste om 10,5 miljarder euro (cirka 118 miljarder kronor) i direkta vinster fram till 2030. Räknas importerade förprodukter, produktionsanläggningar och tillresta specialister med, växer siffran till 100-150 miljarder euro, motsvarande mellan 1 130 och 1 690 miljarder kronor.
Rapporten bygger på svar från fler än 200 beslutsfattare i 13 europeiska länder. Fyra av tio tvivlar på att Europa alls kan matcha Asiens pris på battericeller, och 41 procent tror att efterfrågan inom EU kommer att överstiga vad europeiska bolag kan producera.
Harald Proff, global sektorchef för fordonsindustrin på Deloitte, pekar på att problemet inte ligger i forskningen utan i skalningen till industriell volym.
”Europas batteriframtid avgörs inte i laboratoriet. Det som verkligen betyder något är de första 10 000 tonnen,” säger han enligt Batteries International.
Fel del av kedjan bearbetas
Ett återkommande problem är att europeiska satsningar har koncentrerats till slutmontering av battericeller och batteripack, den del av värdekedjan som ger minst tillbaka. Cellmontering och pack-integration står för 20-25 procent av värdeskapandet, medan 50-60 procent ligger i utvinning och förädling av råmaterial och ytterligare 15-30 procent i själva celltillverkningen.
Just förädlingen är där europeiska aktörer är svagast. 82 procent av de tillfrågade företagen anger material och celltillverkning som det viktigaste hindret på vägen mot europeisk självförsörjning.
Deloittes tidigare undersökning visar också att bara en dryg tredjedel av de planerade europeiska batteriprojekten har levererats i tid de senaste åren, medan var fjärde projekt lagts ned helt. Northvolts konkurs i mars 2025 blev det mest uppmärksammade exemplet, anläggningen i Skellefteå togs över av amerikanska Lyten i februari 2026, som räknar med att leverera de första kommersiella cellerna under andra halvåret 2026.
Svenska marknaden allt känsligare för störningar
Utvecklingen kommer när svenska bilköpare i allt högre grad väljer elektrifierat. Under andra kvartalet 2026 var 65 procent av alla nyregistrerade bilar i Sverige laddbara enligt Mobility Sweden, som har höjt sin prognos för rena elbilars andel av helåret till 45 procent.
Ju större andelen laddbara bilar blir, desto känsligare blir marknaden för störningar i cellförsörjningen. En handelskonflikt med Kina, exportrestriktioner på litium eller nickel eller flaskhalsar hos ett fåtal asiatiska tillverkare skulle slå direkt igenom på både priser och leveranstider.
EU-kommissionens svar hittills har varit dubbelt: tullar på 7,8 till 35,3 procent på kinesiska elbilar, och sedan januari 2026 ett alternativt system där kinesiska tillverkare slipper tullar mot att åta sig minimipriser per modell. Ingen av åtgärderna löser dock kärnfrågan i Deloittes analys, att själva battericellerna som sitter i europeiskt monterade bilar fortsatt kommer från Asien.
CATL:s nya fabrik i ungerska Debrecen, som ska ha en full kapacitet på 100 gigawattimmar och redan har sålt all planerad produktion till BMW, Mercedes-Benz, Stellantis och Volkswagen, illustrerar poängen: expansionen i Europa sker, men den drivs av asiatiska bolag.
Proff sammanfattar det med att branschen och politiken nu måste agera tillsammans, ”särskilt för att minska beroendet av Kina”.
