Jesper Bengtson
En finsk uppföljningsstudie i åtta år finner att mer skärmtid i barndomen kopplas till skarpare tankeförmåga i tonåren.
Resultatet strider mot den bild som hälsomyndigheter i decennier har byggt upp av barns skärmanvändning som en risk för hjärnan. Forskarna bakom studien vid Jyväskylä universitet vill dock kyla ner tolkningen: det handlar om ett samband, inte om ett bevis för att skärmar gör barn smartare.
Studien är del av det långa PANIC-projektet (Physical Activity and Nutrition in Children) och publicerades i den vetenskapliga tidskriften Pediatric Exercise Science i augusti 2026. Deltagarna följdes från tidig skolålder upp till 15-17 års ålder.
260 barn följda från 6 år till tonår
Vid start rekryterades drygt 500 barn i åldern 6-9 år som gick första klass i skolor i Kuopio i östra Finland. Åtta år senare kunde forskarna analysera data för 260 ungdomar, 124 flickor och 136 pojkar, med en snittålder på 15,8 år, enligt University of Jyväskyläs sammanställning av arbetet.
Barnens fysiska aktivitet och stillasittande tid mättes med både frågeformulär och en enhet som kombinerade puls- och rörelsemätning. Den kognitiva förmågan i tonåren utvärderades med testbatteriet CogState, som mäter inlärning, uppmärksamhet och arbetsminne.
Slutsatsen som fick uppmärksamhet: barn som samlat på sig mer självrapporterad skärmtid från barndom till tonår presterade bättre på tester av kognitiv bearbetning och svarade snabbare på uppgifter som mäter arbetsminne.
Forskaren: skärmtid är inte bara skadligt
Doktoranden Petri Jalanko vid Jyväskylä universitet, som ledde arbetet, är noga med att inte tolka fyndet som ett grönt ljus för obegränsat mobilanvändande.
”Vi bör inte betrakta skärmtid enbart som skadligt, utan söka en balans mellan fysisk aktivitet och skärmtid som främjar aktivt tänkande”, säger han i universitetets pressmeddelande.
Jalanko pekar på att innehållet på skärmen kan väga tyngre än antalet timmar. Aktiviteter som handlar om inlärning, problemlösning och kreativitet kan träna hjärnan på ett helt annat sätt än timmar av passiv konsumtion, förklarar han i en genomgång av studien.
Studien fann också könsskillnader i vad som gynnade arbetsminnet. Hos flickor kopplades lågintensiv fysisk aktivitet till bättre arbetsminne, medan handledd fysisk aktivitet, till exempel organiserad idrott, gav samma effekt hos pojkar.
Samband, inte orsak, och tidigare PANIC-fynd pekar åt annat håll
Forskarna varnar för att övertolka resultaten. Det handlar om en statistisk association, inte om bevis för att skärmtid orsakar bättre tänkande. De 260 tonåringarna är en relativt liten grupp, och skärmtiden har delvis rapporterats av barnen själva.
Från samma PANIC-projekt finns dessutom studier som pekar åt motsatt håll. Tidigare arbeten från samma forskargrupp har kopplat fritidsanvändning av skärmar till sämre resultat i matematik, läsning och naturvetenskap, och ökad skärmexponering från barndom till tonår har i tidigare analyser förknippats med högre stressnivåer och fler depressiva symtom.
Det är också värt att notera att debatten om skärmarnas roll i skolan har fått en rad nya vetenskapliga inspel. En bred internationell forskningsöversikt kom nyligen fram till att mobilförbud i skolan har nästan ingen mätbar effekt på ungas psykiska hälsa, medan andra svenska studier funnit att barn med egen telefon läser sämre.
Den finska studien mäter inte hur mycket TikTok, spel, YouTube eller läxor barnen ägnat sig åt separat. Den tar heller inte ställning till Folkhälsomyndighetens svenska riktlinjer, som fortfarande rekommenderar noll skärmtid för barn under två år och maximalt en till tre timmar per dag för äldre barn, beroende på ålder.
Nästa steg är enligt Petri Jalanko att utreda vilken typ av digital aktivitet som faktiskt tränar hjärnan, inte om skärmarna ska bort, utan vilka skärmvanor som är värda att bevara.
