Jesper Bengtson
SpaceX Starship klarade för första gången havslandningen intakt utan att slås sönder.
Under fredagen den 24 juli 2026 klockan 17.51 lokal tid lyfte den gigantiska raketen från Starbase i Texas för sitt trettonde testflyg. Drygt en timme senare genomförde det övre steget en landningsvändning över Indiska oceanen och tände tre Raptor-motorer för en kontrollerad landningsbränning.
Raketen landade mjukt i vattnet och förblev intakt, flytande med fungerande kameror ombord. Det gav SpaceX möjlighet att för första gången inspektera värmeskölden efter ett komplett flyg.
”Det är den mjukaste vattenlandningen vi någonsin har haft med Starship i Indiska oceanen”, sa SpaceX-talespersonen Dan Huot i den direktsända kommentaren när en drönare visade raketen guppande i vågorna.
Första operativa satelliterna från Starship
Flygningen blev också första gången Starship levererade operativ last i rymden. Under den suborbitala banan sattes 20 satelliter av den nya Starlink V3-generationen ut, uppger SpaceX. Sex av dem bar kameror för att dokumentera värmeskölden under uppdraget.
Det övre steget demonstrerade dessutom en motoromstart i rymden, en nyckelmanöver som krävs för framtida bemannade månuppdrag.
Boostern klarade det inte
Första steget Super Heavy fick ett mer problematiskt slut. Boostern lyckades bara tända 10 av 13 planerade Raptor-motorer under den avslutande landningsbränningen över Mexikanska golfen, och vid nedslaget var bara fem fortfarande igång. Boostern slog i vattnet med högre hastighet än planerat, i det som beskrivs som en ”hård” splashdown.
SpaceX valde medvetet att låta boostern landa i vattnet snarare än att försöka fånga den mellan de så kallade Mechazilla-armarna på uppskjutningstornet. Företaget vill samla in mer data om värmeskölden innan nästa fångstförsök.
Nyckelsteg mot månen och Mars
Testflygningen är ett avgörande steg mot NASA:s Artemis-program, där en modifierad Starship ska tjänstgöra som månlandare. Innan dess måste SpaceX visa att raketen kan tankas med bränsle i låg omloppsbana, en manöver som kan kräva upp till 15 tankerflygningar per månuppdrag.
Att det övre steget överlevde intakt öppnar dörren till detaljerad analys av värmeskölden efter atmosfärsåterinträdet. Utan en fungerande värmesköld finns det ingen fullständig återanvändbarhet, och utan återanvändbarhet inga låga startkostnader för framtidens satellitkonstellationer eller de bemannade månfärder som är planerade till Artemis IV år 2028.
