Sebastian Juul
En omärkt USB-C-kabel för femtiolappen kan tysta gnaga sönder telefonens laddkrets, långt innan batteriet börjar svälla.
Skillnaden mellan en säker och en riskabel kabel handlar sällan om utsidan. Det är chippet inuti kontakten, den så kallade e-markören, som avgör om laddaren och telefonen får prata rätt effekt med varandra, och det är där de billigaste kablarna sparar in.
En USB-C-kabel som ska klara mer än den enklaste 3-ampereströmmen måste innehålla ett e-markörchip som talar om för de anslutna enheterna vad kabeln faktiskt tål. Utan det kan en kraftfull laddare pressa igenom mer ström än de tunna ledarna är byggda för.
Så uppstår skadan i det tysta
I det normala förloppet frågar telefonen laddaren om ström, och laddaren stämmer av med kabeln att den klarar belastningen. På billiga kablar utan e-markör bryter kommunikationen samman, enligt BGR. Resultatet kan bli allt från långsam laddning och överhettning till att laddporten skadas eller att moderkortet kortsluts.
Överhettningen är det som slår hårdast mot batteriet. Litiumjonceller tål värme dåligt, och upprepade laddningar med fel ström ger irreversibla förändringar inuti cellen som gradvis krymper kapaciteten. När batteriet till slut sväller är skadan redan gjord.
Ett annat känt fel gäller de så kallade CC-stiften i kontakten. Om ett CC-stift av misstag får kontakt med en strömförande ledning inuti en dåligt tillverkad kontakt, kan telefonens port utsättas för en spänning den inte är byggd för, vilket ofta tar kål på USB-porten.
Certifieringarna som faktiskt betyder något
Det finns två märken att titta efter. USB-IF-logotypen kommer från branschorganisationen USB Implementers Forum, och en certifiering därifrån betyder att kabeln har testats för elektrisk och mekanisk kompatibilitet, samverkan med andra certifierade produkter och efterlevnad av protokollstandarden. Certifierade produkter bär logotypen synligt på förpackningen, men eftersom logotypen kan förfalskas kan äktheten kontrolleras i USB-IF:s egen produktdatabas.
CE-märket är obligatoriskt för alla laddare och tillbehör som säljs inom EU. Elsäkerhetsverket rekommenderar att man enbart köper CE-märkta produkter och att laddare eller kablar utan tillverkarnamn eller korrekt märkning ska väljas bort. Myndigheten pekar på fysiska varningstecken hos utrustning som redan finns hemma: sprickor eller glipor i höljet, skramlande delar, skadad kabelmantel eller att laddaren blir obehagligt varm eller luktar bränd plast.
För kablar som ska hantera hög effekt gäller striktare regler. UL Solutions, som testar elektriska produkter, konstaterar att e-markörer måste användas i EPR-kabelanordningar, de kablar som klarar utökad effektöverföring. Samtidigt påpekar organet att 100 watt är gränsen där brandrisken vid ett fel ökar markant.
Enkel check hemma
Titta först i förpackningen efter USB-IF-logotypen och tillverkarnamn. Väger kabeln nästan ingenting, är kontakten glappig eller saknas märkning helt, behåll den inte för snabbladdning av dyra enheter. En kabel som bara följer med en gadget från okänd tillverkare kan mycket väl fungera för dataöverföring vid låg ström, men bör inte kopplas till en 65-wattsladdare tillsammans med en laptop eller flaggskeppstelefon.
Elsäkerhetsverket tar också emot anmälningar om farliga elprodukter från konsumenter, och en batterisvällning eller ett utbränt uttag är just en sådan händelse som är värd att rapportera.
