Sebastian Juul
Tre av fyra gratis VPN-appar spårar användaren via tredjepartsbibliotek, visar en genomgång från den australiska forskningsinstitutionen CSIRO.
Du laddar ner en gratis VPN för att skydda din integritet. I värsta fall får du motsatsen: en app som samlar in din surfhistorik, dina sökningar och din position och säljer vidare till annonsörer eller datamäklare.
Så ser affärsmodellen ut hos många gratis VPN-tjänster. Serverdrift, bandbredd och utveckling kostar pengar, och när användaren inte betalar är det ofta användarens data som bekostar driften. En CSIRO-granskning av 283 Android-VPN-appar fann att 75 procent använde tredjepartsbibliotek för spårning och att 38 procent av apparna innehöll någon form av skadlig kod. Problemet har inte försvunnit sedan dess, det har bara flyttat sig: samma mönster går igen hos moderna gratis VPN-appar som delar data med annonsörer och datamäklare.
Tre konkreta kontroller avslöjar om din app sannolikt tjänar pengar på dig i stället för att skydda dig.
Tecken 1: Appen vill åt kontakter, SMS eller plats
En VPN behöver i princip bara nätverkstillgång för att fungera. Men i CSIRO-studien bad 82 procent av de granskade apparna om tillgång till känsliga uppgifter som kontaktlistor och textmeddelanden. Det är behörigheter som inte har någonting med själva VPN-tunneln att göra, men som är guld värda för en annonsprofil.
Öppna appens behörighetssida i inställningarna. Vill tjänsten läsa dina SMS, se dina kontakter eller spåra din plats i bakgrunden, finns det ingen teknisk anledning kopplad till VPN-funktionen. Det är en indikator på att data samlas in för andra ändamål.
Tecken 2: Policyn pratar om ”partners” och ”analys”, och är aldrig granskad
Den amerikanska konsumentmyndigheten FTC varnar sedan 2018 för att vissa VPN-appar delar användardata med tredje part för marknadsföring och analys, och uppmanar användare att noggrant läsa villkoren innan de installerar.
Två fraser i integritetspolicyn är särskilt röda flaggor: formuleringar om att data delas med ”trusted partners”, ”affiliates” eller ”advertising partners”, och vaga skrivningar om ”anonymiserad” eller ”aggregerad” trafikdata. ”Anonymiserad” betyder i praktiken ofta att data kan länkas tillbaka till enhet, grovlokalisering eller IP-intervall när tillräckligt många datapunkter kombineras.
Lika viktigt är vad som saknas: en oberoende säkerhetsgranskning. Seriösa VPN-leverantörer låter extern revisor granska logghanteringen och publicerar rapporten. Står det ingenting om revision på webbplatsen är ”no-logs”-löftet bara ett löfte.
Tecken 3: Helt gratis utan betald nivå, och oklart ägarskap
En VPN som är gratis utan en betald version någonstans har inget tydligt sätt att finansiera serverkostnader. Då är användarens trafik ofta produkten.
En rapport från Tech Transparency Project i april 2025 fann att 20 av de 100 mest nedladdade gratis VPN-apparna i amerikanska App Store hade dolt kinesiskt ägarskap, med en samlad nedladdningsvolym på över 70 miljoner. Flera av apparna, bland dem Turbo VPN och VPN Proxy Master, kopplades till Qihoo 360, ett bolag som USA:s försvarsdepartement har listat som ”Chinese Military Company”. I en uppföljning i maj 2025 rapporterade The Register att 13 kinesiskt ägda gratis VPN-appar fortfarande fanns kvar i Apples amerikanska butik och 11 i Google Play, trots att några plockats bort.
Innan du installerar: leta efter vem som står bakom appen. Finns företagsnamn, säte och styrelse publikt? Göms ägaren bakom lager av holdingbolag? Finns det en betalversion som faktiskt finansierar driften? Går frågorna inte att besvara är det säkrare att välja en annan tjänst.
Vad man bör använda i stället
Betalda VPN-tjänster med oberoende granskad no-logs-policy, publicerat huvudkontor och tydligt företag bakom erbjuder det tydligaste integritetsskyddet. Flera etablerade leverantörer har också gratisnivåer som omfattas av samma granskade regler som betaltjänsten, där kan användaren kontrollera revisionsrapporten, ägarförhållandet och den begärda behörighetslistan innan installation.
