Sebastian Juul
Från 9 december ska app- och mjukvarutillverkare kunna hållas strikt ansvariga när deras kod förstör dina filer eller låser din enhet.
Det är resultatet av att Sverige implementerar EU:s nya produktansvarsdirektiv, och förändringen är en av de största utvidgningarna av konsumentskyddet på decennier. Programvara klassas för första gången som en produkt i lagens mening, på samma sätt som en diskmaskin eller en bil.
Den nya produktansvarslagen träder i kraft den 9 december 2026 och ersätter då 1992 års lag, enligt regeringens pressmeddelande. Lagen bygger på EU-direktiv 2024/2853, som antogs av Europaparlamentet och rådet den 23 oktober 2024.
Mjukvara blir en produkt i lagens mening
Den stora nyheten är att fristående programvara nu räknas som en produkt. Det gäller appar, AI-system och vanliga datorprogram, oavsett hur de levereras eller används. Enligt utredningen omfattar den nya definitionen ”en programvara, även om den är integrerad i eller sammankopplad med annan lös eller fast egendom”, framgår det av SOU 2025:103.
I praktiken innebär det att en tillverkare kan bli strikt ansvarig om en app orsakar skada. Det kan handla om en operativsystemuppdatering som raderar bilder på telefonen, en bankapp som kraschar och skickar en felaktig överföring, eller en säkerhetslucka som gör att utomstående kommer åt och förstör dokument. Även rena dataskador täcks av det nya skyddet.
Ansvaret stannar inte bara hos den som ursprungligen skrev koden. Den som i efterhand gör en väsentlig ändring av produkten, exempelvis genom en uppdatering som förändrar funktion eller prestanda, kan själv ses som tillverkare av den ändrade produkten.
3 500-kronorsgränsen försvinner
Under den gamla lagen från 1992 fanns en självrisk på 3 500 kronor för sakskador. Mindre skador föll under tröskeln och gick inte att driva som produktansvarsärende. Nu försvinner den gränsen helt: ”det ska enligt den nya lagen inte gälla någon självrisk för sakskador”, skriver utredningen.
För konsumenter betyder det att även mindre dataförluster, trasiga tillbehör eller andra måttliga skador kan ersättas när en programvara har en säkerhetsbrist. Full ersättning gäller från första kronan.
Bevisbördan blir också lättare. Den skadelidande ska fortfarande visa att det finns en säkerhetsbrist, men lagen inför flera presumtioner till konsumentens fördel. Produkten ska anses ha en säkerhetsbrist bland annat när tillverkaren vägrar lämna ut bevisning, när produkten inte uppfyller lagstadgade säkerhetskrav, eller när skadan beror på ett uppenbart funktionsfel, enligt techlaw.se:s genomgång av direktivet.
Presumtionen kan också gälla ”när det gäller att förklara ett AI-systems inre funktionssätt”, en direkt anpassning till att moderna produkter ofta är så komplexa att en vanlig konsument omöjligt kan bevisa exakt vad som gick fel inuti algoritmen.
Ansvarskedjan utsträcks till plattformar och importörer
Det är inte bara tillverkaren som kan bli skyldig att betala. Ansvaret omfattar även importören, auktoriserade representanter, så kallade fulfillment-tjänsteleverantörer och i vissa fall operatörer av onlineplattformar, enligt en genomgång från advokatbyrån Sigeman & Co. Utvidgningen är tänkt att fånga upp fall där tillverkaren sitter utanför EU eller inte går att identifiera, så att konsumenten ändå har någon att vända sig till.
Preskriptionstiderna förlängs också. En skadad kan kräva ersättning i tre år från det att skadan upptäcktes, med en absolut tidsgräns på tio år från att produkten släpptes på marknaden. För latenta personskador, där symtomen dyker upp långt senare, utsträcks den yttre tidsgränsen till 25 år.
Den nya lagen tillämpas på produkter som släpps på marknaden eller tas i bruk efter den 9 december 2026. Programvara du redan har installerat på din telefon eller dator innan dess omfattas av den gamla lagen från 1992, med dess självrisk kvar.
