10 gamla bilar du bör undvika till varje pris: här är varför

När du letar efter en begagnad bil kan det vara lockande att göra ett klipp på en äldre modell. Men vissa bilar är så problematiska att de inte är värda pengarna.

Här är 10 exempel på bilar du bör hålla dig långt ifrån, oavsett pris.

Renault Laguna II (2001–2007)

Laguna II lanserades med mycket elektronik och ett futuristiskt formspråk, men snabbt visade det sig att det var mer till besvär än nytta. Bilen är känd för elektriska problem, startspärrar som låser sig och digitala skärmar som slutar fungera. Undervagnen rostar lätt och bromsarna slits fort. Vissa verkstäder vägrar att ta emot modellen, vilket säger en hel del om ryktet.

Chrysler PT Cruiser (2000–2010)

PT Cruiser väcker uppmärksamhet med sin retrodesign, men under ytan är det en tekniskt undermålig bil. Komforten är bristfällig, interiören är av låg kvalitet och motorerna saknar både kraft och tillförlitlighet. Elektriska problem, dålig värme och kylsystem som krånglar är vanliga. Sedan Chrysler lämnade Europa har det blivit ännu svårare att hitta delar.

Fiat Multipla (1998–2010)

Multipla sticker ut med sitt ovanliga utseende, men det är inte bara designen som är ett problem. Bilen lider av återkommande elfel, svag rostskyddning och ett interiör som snabbt blir slitet. Luftfärdssystemet i vissa versioner kräver specialistkunskap och är dyrt att underhålla. Multipla är inte en bil man vill lita på i vardagen.

Peugeot 307 (2001–2008)

Peugeot 307 var populär bland barnfamiljer, men många ägare har drabbats av frustration. Den har problem med växellådor, motorstyrning och elektriska komponenter. Centrallås, blinkers och vindrutetorkare fallerar ofta. Komforten är begränsad och köregenskaperna är medelmåttiga. Med tiden blir bilen kostsam att underhålla.

Alfa Romeo 147 (2000–2010)

Alfa 147 är vacker att se på och rolig att köra, men pålitligheten är ett stort problem. Elektronikfel, motorproblem och ett tändningssystem som ofta måste bytas är vanligt. Rost kan dyka upp oväntat tidigt, och kamremmen måste bytas oftare än på andra bilar. Går den av, är motorn förstörd.

Citroën C5 I (2001–2008)

C5 försågs med avancerad fjädring för hög komfort, men det blev dess akilleshäl. Det hydropneumatiska systemet är dyrt att reparera och ofta förknippat med problem. Andra vanliga fel inkluderar klimatanläggning, elhissar och elektroniska varningar som kommer och går. En billig bil – men dyr att äga.

Daewoo Nubira (1997–2002)

Nubira såldes som ett prisvärt alternativ, men kvaliteten är undermålig. Den har dåligt rostskydd, låg säkerhet och motorer som tenderar att överhettas. Växellådor krånglar och ljudisoleringen är nästan obefintlig. Reservdelar är svåra att hitta och få verkstäder vill ta i bilen.

Rover 75 (1999–2005)

Rover 75 ser elegant ut på utsidan, men är full av tekniska problem. Motorerna är känsliga för överhettning, topplocksgasket är en vanlig svag punkt, och elektroniken strular ofta. Efter MG Rovers konkurs blev det svårt att få tag på delar. Värdet har kraschat, och bilen rekommenderas inte ens som budgetval.

Mercedes-Benz A-klass W168 (1997–2004)

Första generationen av A-klassen råkade illa ut i “elgtestet” och blev snabbt känd som instabil. Även efter förbättringar kvarstår problem med komfort, elektronik, växellåda och rost. Trots Mercedes-emblemet känns den inte premium. Reparationer är dyra och känslan av kvalitet saknas.

Chevrolet Epica (2004–2011)

Epica skulle vara en rymlig och prisvärd familjebil, men slutade som en anonym flopp. Den har trög växellåda, hög bränsleförbrukning och billiga material i interiören. Köregenskaperna är tråkiga och komforten undermålig. Kombinerat med dålig tillgång på reservdelar är det en bil man bör undvika helt.