Sebastian Juul
En billig USB-C-kabel utan certifiering kan i värsta fall förstöra laddare, telefon och laptop för tiotusentals kronor.
Problemet är dokumenterat sedan mitten av 2010-talet, och de senaste årens övergång till högre effekter, upp till 240 watt, har gjort riskerna större. En kabel som säljs för en tjuga eller en femtiolapp på en näthandelsplats kan sakna både korrekt ledartjocklek och det chip som styr hur mycket ström som får gå fram, samtidigt som den bär logotyper den inte har rätt till.
För konsumenten är själva försäkringen enkel: en kabel som är certifierad av branschorganisationen USB-IF och märkt enligt reglerna kostar sällan mer än en okertifierad, men den har gått igenom laboratorietest innan den fick sätta logotypen på förpackningen.
Så ska en certifierad USB-C-kabel se ut
USB Implementers Forum, USB-IF, är den branschorganisation som äger USB-standarden och kör certifieringsprogrammet. Enligt organisationens egna regler ska alla USB-C till USB-C-kablar märkas med sin effektklass, antingen 60 watt eller 240 watt, via en officiell effektsymbol. Kablar som klarar mer än USB 2.0-hastighet ska dessutom vara märkta med sin datahastighet, till exempel 20Gbps.
Den effektklass som fanns tidigare, 100 watt, togs bort ur programmet i december 2021 när USB-IF lanserade 240 watt-certifieringen med driftspänning på 48 volt och 5 ampere. Enligt UL Solutions är just 100-watts-nivån den gräns där säkerhetsstandarden UL 62368-1 klassar risken högre för antändning och brandspridning, vilket är skälet till att kablar över den gränsen har hårdare krav.
Certifieringen sker på USB-IF-godkända laboratorier, och först när ett företag klarat testerna hamnar produkten på den så kallade Integrators List och får bära logotyperna. En kabel utan effektsymbol eller med en logotyp som ser ”nästan rätt” ut har antingen inte gått igenom testerna eller aldrig ansökt.
När en dålig kabel förstör laddaren
Att risken inte är teoretisk visade en Google-ingenjör som väckte tidigt uppmärksamhet kring problemet. Under 2016 testade han en USB 3.1 Type-C-kabel från märket Surjtech köpt på Amazon, och kabeln orsakade permanent skada på hans Chromebook Pixel samt två USB-analysatorer under själva testet.
Vid demontering visade det sig att två ledare var lödda till fel stift, vilket ledde till att hög spänning skickades dit den inte hörde hemma. Kabeln innehöll dessutom ett motstånd på 10 kiloohm i stället för det 56 kiloohm som specifikationen kräver, en detalj som styr hur mycket ström en ansluten enhet försöker dra.
Rapporterna om skadade enheter från billiga kablar fick Amazon att i mars 2016 officiellt förbjuda försäljning av USB-C-produkter som inte följer USB-IF:s specifikation. Formuleringen i Amazons regelverk är hård: säljare som saluför sådana kablar riskerar att förlora sina konton. Trots det dyker okertifierade kablar återkommande upp igen på både Amazon, Aliexpress och andra plattformar under nya varumärken.
Laboratorietesten som brann upp
Konsumentskyddsorganisationen UL Solutions har testat USB-laddkablar från öppna marknaden och konstaterade i sin genomgång att mindre än 28 procent av kablarna klarade flamtestet, och att många av proverna helt förstördes av eld. UL refererar samtidigt till en granskning där en tekniker undersökte över 100 USB-adaptrar köpta på nätet, varav mer än hälften inte uppfyllde de tillämpliga USB-specifikationerna.
När snabbladdning på höga effekter blir vanligare är svaga kablar särskilt utsatta. En ledare som är för klen värms upp under sträckor med hög ström, en ledare med felaktig märkning kan lura laddaren att skicka fram högre spänning än den anslutna enheten klarar.
Så gör du en snabb kontroll före köpet
För en svensk konsument finns tre konkreta saker att titta efter innan en USB-C-kabel läggs i varukorgen.
Först: förpackningen ska bära USB-IF:s effektsymbol med antingen 60W eller 240W tydligt intryckt. En riktig kabel ska ha samma symbol tryckt eller etsad även på själva kontakten. Saknas märkningen har kabeln aldrig varit i ett USB-IF-godkänt laboratorium.
För det andra: ska kabeln klara snabb laddning eller snabb dataöverföring letar man efter en kombinerad markering, till exempel 20Gbps tillsammans med effekten. USB-IF kräver att den märkningen sitter på plats innan godkännandetestet ens påbörjas.
För det tredje: kolla varumärke och säljare. Etablerade tillverkare som Anker, Belkin, Apple och Samsung har egna produkter listade i USB-IF:s Integrators List, och den listan är offentlig på usb.org. En kabel för några tior från en säljare utan angivet företagsnamn i Sveriges konsumentregister finns typiskt inte i listan.
En liten investering, dyr utrustning
EU:s gemensamma laddardirektiv, som började gälla den 28 december 2024 för mobiler, surfplattor och en rad andra produkter, och som utvidgas till bärbara datorer den 28 april 2026, har gjort USB-C till den enda tillåtna laddporten på nya konsumentelektronikprodukter i unionen. Direktivet reglerar porten och effektöverföringen, men det är säljarens ansvar att kabeln uppfyller de underliggande USB-standarderna.
Prisskillnaden mellan en USB-IF-certifierad kabel och en okertifierad ligger ofta på några tior. Utrustningen som är ansluten, en MacBook, en telefon i toppklass eller en spelkonsol, kostar från tiotusen och uppåt. För den som just nu står med en oidentifierad kabel från en tidigare näthandel finns det en enkel åtgärd: kontrollera märkningen mot USB-IF:s krav, och byt ut om något saknas.
